Bakgrund

om spelat3_ramMedeltidens Sverige var inte en välorganiserad stat med tydlig maktstruktur och fasta gränser. I landet fanns tre maktpoler: Kungen, kyrkan och adeln. Mellan dessa tre pågick en ständig kamp, där alla tre ville öka sitt eget inflytande och minska de andras. Förenklat kan man säga att kungen försökte öka sin makt genom att bygga upp och betona riksenheten medan adeln, genom att splittra upp riket och betona delarnas betydelse, ville öka sin makt. Vid varje kungaval förhandlade man på nytt om maktstrukturen i riket. Kyrkan kunde för att stärka sitt inflytande stödja än den ena än den andra fraktionen. Att ha stöd av utländska släktförbindelser gav ytterligare pondus vid en omförhandling av maktstrukturen.

Spelet om makten och kungakronan kan faktiskt liknas vid ett schackspel, där flyttningen av en enda pjäs kan förändra spelets gång. Nyköpings gästabud är kulmen på en sådan schackomgång. Birger Jarl, farfar till kung Birger och hertigarna Erik och Valdemar, var aldrig kung. Men genom att placera sina pjäser klokt kunde han styra Sverige. Han lät 1250 sin son Valdemar väljas till kung. Sonen Magnus (Ladulås) gjorde han till hertig, adelns förnämsta representant. En tredje son, Bengt, blev biskop. Genom lämpliga giftermål för sig själv och sina barn knöt Birger Jarl släktförbindelser med kungahusen i Danmark och Norge. Han ställde upp pjäserna på maktens spelbräde så, att oberoende av pjäsernas förflyttning, skulle han alltid stå som segrare.

bakgrund1_ramMagnus Ladulås gjorde 1275 uppror mot sin bror och trängde undan honom från tronen och försökte därefter göra en lika elegant speluppställning som sin far. Han såg till att äldsta sonen Birger valdes till kung, medan de yngre sönerna Erik och Valdemar blev hertigar. Magnus Ladulås placerade, medvetet eller omedvetet, sina söner i olika politiska läger, men till skillnad från Birger Jarl kunde han inte själv styra över spelets gång. Sönerna var ännu barn då Magnus dog.
Under deras minderårighetstid kunde adeln, representerad av marsken Torkel Knutsson, dominera i riket. För att återta makten lät bröderna 1306 avrätta marsken. Därefter började alla tre placera pjäserna i en match för att slå ut varandra. Erik och Valdemar samarbetade 1306 vid Håtuna i Uppland och tillfångatog Birger. För att bli fri fick Birger gå med på en uppgörelse som de facto gjorde hertigarna till landets regenter. Birger fick dock behålla konungatiteln. I den fortsatta kampen sökte alla tre utländskt stöd: Birger gifte sig med en dansk prinsessa, medan Erik och Valdemar gifte sig med norska prinsessor. Efter en tid av inbördes strider, med inblandning från Danmark och Norge, kom bröderna till en uppgörelse 1310 där riket delades upp mellan dem.

Kungamakten hade förlorat första delen, men inte gett upp matchen. 1317 bjöd Birger in hertigarna till Nyköping. Officiellt skulle gästabudet befästa uppgörelsen, men Birgers egentliga syfte var att återta den maktposition han förlorat. Sen gick det som det gick, alla förlorade och nya aktörer trädde in på scenen och ställde upp pjäserna på nytt, men det är en helt annan historia.

Stina Palmblad-Eriksson